AgriFocus
Hem Lantbrukskrönikan Tjänster KUNDSIDOR Sprutjournal Kontakt Om oss

Växtodlingsbrev 31-17

 

Vad har du för resistensstrategi?

Lantbrukskrönika - Att producera eller importera - det är frågan!

De omskrivna så kallade köttskandalerna har skapat debatt kring livsmedelsindustrin och matens ursprung, de har också givit upphov till ökad uppmärksamhet kring importerad mat hos allmänheten. Det skrivs mycket på sociala medier om hur de svenska produktionsformerna särskiljer sig positivt från mycket av den utländska produktionen. Det kan vara en positiv effekt av ett, i övrigt ganska pinsamt och oroväckande, konstaterande att det inte går att lita på innehållet i våra livsmedel.

En annan debatt som har pågått under flera decennier, och som nu fått en tydligare koppling till livsmedelsimporten, är användningen av avloppsslam på åkermark. Det har under många års tid diskuterats huruvida det är tillrådligt att sprida slammet på åkermark och vilka risker detta kan utgöra i de livsmedel som produceras av grödan. Under årens lopp har man fokuserat på olika risker i slammet, från innehållet av tungmetaller till dioxiner och, på senare tid, förekomst av läkemedel och rester av hormonpreparat.

Överlag är attityden till spridning av rötslam restriktiv inom branschen, försiktighetsprincipen är generellt förhärskande. Organisationer som Naturskyddsföreningen och andra har krävt förbud mot slamspridning med hänvisning bl.a. till spridning av tungmetaller. Kvarnföreningen är en annan instans som hittills säger nej till användning av slam för spannmål som ska gå till kvarn. Många lantbrukare vågar därför inte riskera avsättningen för sin spannmål och avstår därför slamgödsling när det är osäkert hur inköpsleden väljer att agera framöver. Handelsledet kan i princip ändra sina villkor närhelst man vill, vilket även kan ge retroaktiva konsekvenser och är svårt att förutse för den enskilde lantbrukaren.

Långliggande fältförsök med slamspridning i Skåne har nu sammanställts. Försöken låg ute 1981-2011 och effekter på skörd samt tillförsel av metaller och växtnäringsämnen till mark och gröda har undersökts. Efter dessa 30 års kontinuerliga slamgödsling hade upptaget av metaller i grödan inte ökat jämfört med den mark som inte tillförts slam. Det måste sägas vara ett intressant resultat med tanke på att kvaliteten på slammet har förbättrats dramatiskt med åren och att halterna av tungmetaller trots allt har varit betydligt högre under en stor del av försöksperioden jämfört med det slam som används idag. Metallhalterna i marken ökade till viss del i försöken, men för kadmium, som är den mest omtalade ”problemmetallen”, var ökningen bara svag.  Många metaller ökade inte alls i förekomst i marken ens vid höga slamgivor.

I en ny doktorsavhandling av Kersti Linderholm framkommer att slammet bör återföras till åkermark istället för att användas t.ex. som deponitäckning eller för utvinning av fosfor genom förbränning. Enligt hennes studie kan hektargivorna av fosfor i täckning av gruvdeponier uppgå till enorma hektargivor av både fosfor och kväve jämfört med vad som är tillåtet att sprida på åkermark. Där finns dessutom ingen naturlig bortförsel i form av en växande gröda, vilket dessutom ökar risken för läckage. Kvarstår gör risken för tillförsel av tungmetaller till åkermarken via slammet. Linderholm anger i sin avhandling att huvuddelen av det kadmium som återfinns i slammet i Sverige har sitt ursprung i maten vi äter, av vilken idag omkring hälften är importerad!

Det innebär sammantaget att samhället betraktar slamspridning som riskabelt p.g.a. risken för tillförsel av t.ex. tungmetaller till maten. Istället importerar vi mat som i många fall garanterat har gödslats med slam av betydligt sämre kvalitet än den vi har tillgång till i Sverige i form av Revaq-certifierat slam. Dessutom är även gränsvärdena för kadmiuminnehållet i mineralgödsel betydligt högre i många andra länder än i Sverige. Analyserna av importerade livsmedel är också starkt bristfälliga enligt Linderholms avhandling. Endast mycket få analyser av t.ex. kadmiuminnehållet i maten görs kontinuerligt i Sverige.

Det är troligen omöjligt att både ha kakan och äta den, så vore det inte på sin plats att vi till att börja med bestämmer i vilken utsträckning vi ska ha kretslopp eller inte? Fosfor är nödvändigt för växtodling, men var ska den komma ifrån? Är det bättre med enbart mineralfosfor än recirkulerad fosfor i t.ex. slam, som trots allt härstammar från vår egen konsumtion. Denna fråga är visserligen bara relevant såvida vi ska ha en livskraftig livsmedelsproduktion i Sverige, annars kan vi helt bortse från problematiken fosforgödsling… Är det sedan rimligt att vi lägger starka hämskor på vår inhemska produktion och istället ytterligare försämrar vårt eget slam genom indirekt import av andras avloppsrester?  Sverige har en kvalitet på slam som är en av de bästa i Europa (världen?) och det kan som sagt verka märkligt att välja bort det i sammanhanget. Kunskapen kring de faktiska riskerna och potentiella problemen måste också höjas. En bild som många konsumenter tycks ha är att grödor urskiljningslöst tar upp alla eventuella oönskade ämnen som finns i marken, detta stämmer för vissa men definitivt inte för alla ämnen.  Det gäller också för läkemedelsrester, som många är oroliga för när det gäller slam. Ofta återfinns denna typ av ämnen i vattenfasen i reningsverken och alltså inte i slammet. Det är visserligen allvarligt i sig om oönskade ämnen sprids i vattendrag t.ex., vilket måste beaktas, men det är en annan fråga.

Med förhoppning om en mer faktabaserad slamdebatt och ökad svensk självförsörjning av bra livsmedel,

Frida Olsson, AgriFocus

Om växtodlingsbreven

AgriFocus växtodlingsbrev håller dig uppdaterad och ger tydliga råd för en lönsam och effektiv växtodling. I abonnemanget ingår:

  • Växtodlingsbrev (c:a 35 st/år)
  • Telefonrådgivning kring kortare ärenden
  • Aktuell information via SMS och hemsida
Pris: 1960 kr/år

Beställ här

Nya fältvandringsgrupper

Inför 2013 startar vi upp två nya fältvandringsgrupper. Den ena med Fjärdhundra/Torstuna-trakten som huvudsakligt upptagningsområde. Den andra med Sala/Ransta som huvudsakligt upptagningsområde. Rådgivning riktar sig till dig som vill hålla dig uppdaterad i frågor som rör växtodling och lantbruksföretagande.

Grupprådgivningen omfattar:

· Grupprådgivning med 4 träffar i fält under odlingssäsong

· Växtodlingsbrev (c:a 35 st/år)

· Aktuell växtodlingsinformation via SMS och hemsida

· Telefonrådgivning kring kortare ärenden

Pris: 2500 kr.

OBS! Uppgradering av brevabonnemang till grupprådgivning innebär endast en ytterligare kostnad på 600 kr per år. För individuella rådgivningskunder är fältvandringsgrupperna en rabatterad tillvalstjänst som kostar 300 kr. Alla priser anges exkl. moms.

 

Anmäl dig här

 

Sök

Skriv in det du vill söka efter här

Följ oss